På tal om spärrar

Det sägs att vissa människor saknar spärrar. Jag har i alla fall en. Nackspärren. Jag är ett så kallat nackspärrsbarn. Kan dokumentera stora delar i mitt liv i nackspärrar.



I juli 1987 när jag fick min första stora cykel hade jag nackpärr. Det var dubbel smärta. Först gjorde ju nackspärren ont och sedan var det ju smärtsamt att inte kunna cykla på sin nya cykeln. Sedan har vi mastodontnackspärren som jag ådrog mig i inomhus-DM i fotboll 1993. Jag kunde inte röra huvudet på två veckor och fick ha på mig stödkrage när jag skulle gå och se på LAIK-Sveg i istältet.  Vi har även nackspärren jag fick genom att någon hade placerat målet bak och fram i Rosendalshallen 2005 så jag fick det i huvudet när jag skulle plocka ner det. Förra vintern fick jag nackpärr när jag ryckte undan handen lite hastigt då jag kände något mjukt när jag städade under diskbänken. Hamnades hos en ortoped (?) och fick flaxa med armarna som en lite kyckling. Sedan fick jag värktabletter. Det kostade 1130 SEK. Sjukförsäkringen täckte detta. Som tur var.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback