ricki

Derby på Ullevi igår. IFK mot Gais. Match i Scandinavium. Indianerna (är inte det ett speedway-lag?) mot Luleå. Som den sportfåne jag ändå är så hade jag lite problem med att välja. Vad tror ni jag valde?

Jag valde "Flickan som lekte med elden" på Bergakungen istället. Ett av mitt livs mest osmidiga val. Trafiksitautionen på "Evenemangsstråket" var inte att leka med. Vi fick äntligen en parkeringsplats borta i Gårda exakt i samma stund som bion började. Vi sprang de 900 metrarna (jag har mätt) på fem minuter. Vilket ger en kilometertid på 5.33. En ganska hyfsad hastighet med tanke på att jag gade stövlar på mig.

Filmen var helt okej men Martin var lite besviken på att denna scen aldrig dök upp:

Ring in det nya och ring ut det gamla!





Bugar och bockar och tackar så mycket för 30-års presenten. Den var välbehövlig.

Läser GP. Läser om Volvo Ocean Race. Läser om grundstötningen utanför Marstrand:



Förmodligen inte...

Denna rebus tillägnar jag Gabby, bara för att hon var så duktig. Denna kan vara lite svårare:

This one is for you, Ellepelleplutt. En fotbollspelare:



Ledtråd: Moderklubben är Lunds BK.

Mer skid-VM. Det är ju trots allt sådana tider för tillfället. Varje gång jag ser namnet Pirjo Muranen (och det är tyvärr alltför ofta) så kan jag inte låta bli att uttala det Purjo Miranen. Undrar om man lider brist på nagot då? Lök kanske?

Så här i skid-VM tider måste jag skämmas lite. För Sverige. Jag har full förståelse att Sverige är ett förhållandevis litet land. Och man kan inte vara bra på allt. Det gör mig inte heller så mycket att Sverige inte uppvisar några större framgångar i landhockey, rugby elle rodel. Men nordisk kombination! Borde vi inte prestera i något som enligt namnet härstammar från vara egna trakter? Ungefär som om ameriknerna inte skulle kunna spela amerikansk fotboll. Bara en lite tanke. En annan tanke. Varför sysslar inte damer med backhopping? Är de helt enkelt smartare än herrarna?

Jag har börjat Vasaloppsuppladdningen. Vi skall ju försöka oss på en flytt på lördag och jag har bara ett krav angående den flytten. Att stor-TV:n skall vara inkopplad klockan 07.30 på söndagmorgon. I min uppladdning råkade jag surfa in på Falun-Borlänges hemsida och där kunde man läsa lite info om alla klubbens åkare. Denna info avslutades lite käckt med „De här visste du inte om mig“. Jag kom till Kalle Gräfnings och där står det „De här visste du inte om mig: Varit på bild på mjölkpakten under ett år!“. Där tycker jag att Kalle ljuger. För nu är det så att det ända jag vet om Kalle är att han varit på mjölkpaktet. Så fort jag hör hans namn tänker jag på just mjölk!

Jag tjuvbloggar lite från jobbet igen. Fast egentligen har vi kafferast. Måste få berätta om en dröm jag drömt två nätter i rad. Det har nog aldrig hänt att jag drömt samma typ av dröm mer än en gång. Nu vet jag att det sällan är roligt att läsa om andras drömmar med denna dröm handlar om en lek som skulle kunna lekas på riktigt. Kanske med en del justeringar. Vi kan kalla den spårvagnsbingo. Jag tror den kallades så i drömmen. Man tävlar individuellt fast det skulle kunna göras som en lagtävling också skulle jag kunna tro. Alla tävlande samlas på samma ställe, alla tävlande behöver en kamera. Man får en bingobricka med 3 x 3 rutor (det blir nio rutor för er som inte är så haj på matte). Sedan lottade man liksom ut färger så alla deltagare fick nio färger på sin bingobricka. Man kunde få samma färg flera gånger på sin bricka, det spelade ingen roll. Kommer inte riktigt ihåg hur detta gick till men jag vet att man fick olika färger varje gång. Sedan gällde det att ta en spårvagn med samma färg som man hade på sin bricka. När man tagit en tur med just rätt färg så fick man ta ett kort på hållplatsen och sedan kryssa på sin bricka. Sedan gällde det att fylla sin bricka. Det gick också bra att ta ett kort på något med fäger man saknade på hållplatsen eller ta med sig själva förmalet. Tror jag snattade en citron i drömmen. Fy Ricki. Fy. Jag tror inte man fick stjäla. Det var säkert fusk. När det var som mest spännande i drömmen vaknade jag. Jag tror jag var på Frölunda torg och fick syn på en spårvagn som både var linje 1, 4, 6 och 9. Den vagnen hade genererat manga kryss. Hann dock aldrig kliva på. Surt. Kan tänka mig att denna idé skulle kunna utvecklas lite och sedan genomföras på riktigt.

Jag vill inte vara sämre. Jag vill också vara engagerad. Jag skall snart bege mig "Fünfzig meter und dann rechts" för att beskåda toppmötet. Det skall tilläggas att jag förde en konversation helt på tyska för att få fram denna vägbeskrivning. Det är nämligen så att på mitt hotell så jobber det på helgerna en man som inte kan ett ord engelska. Och då menar jag verkligen inte ett ord.

Fussball. Jag shoppade i värstaste fulbutiken och nu laddar jag med vitkålssallad, paprika salami och rödvin. Jag fick detta plus ett rör chips och en tub tandkräm för 5 €. Måste ju handla billigt nu när euron är dyr.



Som ni ser har jag servisen med denna resa. En Tupperware-tallrik, en av sex färgglada plastmuggar samt besticken från spåtanten i Hofors.

Om ni undrar så smakade vinet inte så gott. Tror jag. För jag känner knappt någon smak idag. Jag har dock köpt nässpray. Dock efter vissa besvär med betalningen då apoteket inte tyckte ett VISA-kort var ett lämpligt betalningsmedel. Tyskt nässpray är det lite tryck i. Det är skönt att kunna andas igen.

Åter till matchuppladdningen!

Denna tvätt lyckades jag ensam skrapa ihop på mindre än två dygn. Man är ungefär som ett dagisbarn. Tur att jag är ensam i mitt hushåll.

Så kan man sammanfatta mitt försök till orientering i Änggårdsbergen. Toksist. 43 minuter efter vinnaren. Illa. Dessutom var det tokjobbigt.


Banprofil. Illustrerad i paint.

Finns det något jag verkligen hatar så är det att underprestera. Att vet att man kan så mycket bättre än så här. Kanske inte så bra att påpeka detta när min formkurva tycks följa världsekonomins formkurva för tillfället. Ett visst prestationsånget gillar jag men när det går ut över ens sociala liv blir det jobbigt.

Två typexempel är minigolf, förlåt bangolf, och bowling. Det är två "sporter" som jag kunna syssla med lite för skojs skulle men helt plötsligt gör jag bra resultat och efter det måste jag persa annars blir jag förbannad. Och det är ganska jobbigt att inte kunna utföra en social aktivitet på ett vettigt sätt.

Dock finns det en sport kvar som jag kan utöva utan att få ångest. Det är biljard. För att jag är så fruktansvärt röten biljard. jag och Martin spelade lite igår och vi var ungefär lika dåliga. Men ibland gör jag verkliga missar, underprestationer, och då vill jag bara gå hem.


Det finns ytterligare en sport som jag kan utöva utan prestationsångest och det är handboll på grand av avsaknad av kastarm. Det är dock väldigt sällan utöva ssom social aktivitet.

I dag när jag var på väg hem efter jobbet så mötte jag en lite kille på gården. Killen hade på sig fotbollsskor och målvaktshandskar. So far, so good. Men i handen höll han ett bordtennisracket. Hmm? Jag kunde ju inte låta bli att undra vad denna lilla kille skulle göra. Kändes lite som Lilla Sportspegelns raggsockshockey kunde slänga sig i väggen.