ricki

Jag är ju född och uppvuxen i Dalarna. Det var inte ofta man pratade med någon som inte var från Dalarna. De få gånger det hände var väl om det var någon Hoforsbo som hade förvirrat sig över länsgränsen. Att man skulle komma i samspråk med någon från Skåne existerade liksom inte under min uppväxt.

Skåne var en sådan där konstig dialekt på vilken man kunde göra narr av folk. Och har ju inte blivit bättre med åren genom Hipp hipp och Johan Glans med mera. Skånska har för mig blivit ett riktigt komik-språk. Och detta ger mig problem i vardagen fö rså fort jag träffar på någon som pratar Skånska så tror jag att jag är med i parlamentet eller Kvartet skatan och tror därmed att jag måste leverera skämt på löpande band.

Som i fredags till exempel. Jag och Elin var ute och drack lite vin. Rosé för att vara exakt. Då kommer det fram en skåning som låter precis som Johan Glans (jag lovar) och frågar vad vi dricker. Rosé svarar Elin. Från vilket land frågar skåningen (som låter precis som Johan Glans), ingen aning svarar Elin men jag skulle gissa på Spaninen. Skåningen (som låter precis som Johan Glans), vänder sig mot mig och frågar, vilket land tror du? Utlandet svarar jag. Borde förstås insett att man inte borde dra göteborgsskämt med skåningar. Skåningen (som lät precis som Johan Glans) gick.