ricki

Pappa gick igång på sjökorten. Eller djupkartorna som han kallade dem. Fick lax till middag i lördags. Fick utpekat på sjökortet exakt var just den laxen var fångad:

Jag bugar, bockar och tackar fansen.

Jag har varit på min gamla aveldening på Volvo i tre dagar nu. Och varje dag har jag hört uttrycket "det är ingen ko på isen". Det verkar väldigt trendigt att säga så här ute på ön. Ett mode ord typ. Eller snarare en mode-mening.

Så här lagar vi trasiga kontakter på Diadrom Simulation AB.



Hur gör ni? Jag vill gärna ha tips. För jag vet att detta sättet inte var det bästa. Skulle stoppa i en annan kontakt i samma grenuttag som denna kontakt satt i. Då kom det en smäll. Och en låga. Sedan blev det tyst i hela kontoret. Proppen gick. Som tur var klarade vi oss utan personskador. Men jag uppskattar i alla fall att någon försökt laga kontakten i dessa köpstoppstider. Och jag uppskattar att den personen som lagat kontakten satt dit en varningslapp.

Just nu går jag och väntar på svar. Från doktor Per-Arne. Jag var och röntgade min rygg på Östra i måndags och nu är jag lite nyfiken på om de såg något på plåtarna eller ej.

Egentligen lider jag av sjukhusskräck men just röntgen kan jag tycker är lite spännande. Och skrämmande. Jag vet. Jag gjorde nämligen ett arbete om Wilhelm Konrad Röntgen på gymnasiet. Och herr Röntgen dog av cancer. Tycker det säger en del.



Fick lägga mig ner på en brits och hade röntgenutrustninen i en treaxlig anordning ovanför mig. Även bordet var treaxligt. Lite kaka på kaka kan tyckas. Men jag var ändå med i matchen när det gäller det tekniska. Sedan såg jag en monitor på väggen. Som visade en massa längder uppmätta i milimeter. Först trodde jag att det hade något men själva röntgenstrålingen att göra men jag tyckte det borde ha mätts i nanometer i stället. Kommer ju ihop lite ifrån mitt skolarbete. Dessa värden på väggen ändrades för varje ny postion de lade mig i men jag tänkte att de hade nog optimerat en våglängd för varje typ av bild de skulle ta. Men så reste jag mig upp. Och blev lite besviken. Ovan för dessa längder stod det en liten skylt att det var bordets position. Det var inte lika fräckt.

Annars minns jag just det arbetet mest för att det var det första arbetet vi skulle lämna in på gymnasiet och dessutom skulle det skrivas på dator (ni som är 80- eller 90-talister kanske inet förstår detta men ni andra kan fortsätta läsa). Familjen Green hade ingen dator. Jag fick traska upp till familjen Lind-berg-lund. Och låna deras dator. En Mac. Och det tog tid att skriva mitt arbete. Och inte blev det snyggt heller. Fick inte till marginalerna. Inte ens vänstermarginalen. Sedan kopierade jag bilder ur en bok (med hjälp av en kopiator)  och klistarde sedan in bilderna (med riktigt papperslim) i rapporten. Här hade jag varit lite förutseende och försökt lämna några "hål" i texten så bilderna skulle få plats. Kan evetuellet vara det fulaste arbetet som lämnats in på Martin Koch.

Martin hade över lite jobbarpolare på öl/pizza/hockey i fredags. Jag fokuserade mest på hockeyn. Nanna hade varit ute på AW och precis vid nedsläpp ringde hon och frågade vad vi gjorde och om hon kunde komma förbi och kolla på hockeyn. Visst sa jag. Jag kommer om fyrtio sa hon.

Det gick nästan en timme, sedan kom ett SMS:

"Det blev en liten förening, kommer strax"

Så där satt vi alla på helspänn och inväntade föreningen. Det blev dock ingen förening. Nanna hade menat försening. Attans. Kände mig lite sluten på baletten.

För alla intresserade (här kan möjligtvis kanske min far kvala in) kan jag meddela att det numera finns sjökort på eniro.se.



Sjökort är vackra. Och smarta. Jag är speciellt förtjust i fyrar och enslinjer.

Jag var på inflyttningfest i fredags hemma hos Henke och Isabell. Tack för en trevlig fest förresten! Joanna och Martin blandade till en varsin grogg som de helt enkelt kallade "en drink". Den var god och jag skulle försöka mig på att blanda mig en likadan. Men. Det gick inget vidare. Tog Vodka och Bacardi LIme istället för enbart Bacardi Lime. Och på tok för mycket Grenadin. Blev inte alls lika god som jag hade tänkt mig. Inte likadan som Jonna och Martins drink. Kände mig som en kusin från landet som inte vet att "less is more". Att lagom är bäst. Så istället för att det blir snyggt så blir det skrikigt och för mycket ögonskugga. Typ. Så groggen fick helt enkelt namnet "Kusinen från landet".

Observera. Detta har inget med mina egna kusiner att göra. Mina kusiner är från stan så om någon kusin skulle vara från lande så är det jag själv.

För överigt togs inte ett enda kort på festen. Vansinnigt ovanligt i dessa digitlkamera-, mobil-, blogg- och facebooktider.