Konstaterande
Skulle skriva Värmland. Då talade min dator om för mig att ordet "Värmland" inte fanns i ordlistan. Däremot finns Dalarna. Och Västergötland. Utan att jag själv har lagt till det. Vet inte vad jag vill ha sagt med detta.
Citat #3
Hitta mera, strukturera!
Citat #2
Riktningen är min styrka. Styrkan är min svaghet.
Citat
"Tiden går fort när man har roligt. Eller ligger under"
Filmtajm
Calle går i väntans tider. På en mini-Calle eller mini-Kalla. Ändå har han tid att leverera ett filmtips. Genesarets sjö. Eller Hönsan som vi brukar kalla den.
Om man skall vara lite petig är det väl egentligen Lisa som går i väntans tider.
Om man skall vara lite petig är det väl egentligen Lisa som går i väntans tider.
Kyrko-battle (updated)
Tänkte bjuda på ett litet religöst battle som har och min syster (min största lillasyster, känd som Emma Green) har för tillfället:
Emma:
Gud giv mig styrka. PS jag har varit i Långshyttans kyrka.
Ricki:
Snälla gud det kan hon väl ändå få, hon spanade ju in två män i trikå!
Emma:
Ja okej då det erkänner jag i ärlighetens rus,
det var två rullskidsbröder som lockade mig till Guds hus.
Men jag sjunger en psalm och jag bedjer en bön,
om jag får gå före i tillfriskningskön.
Ricki:
När vi ändå är inne på sanningar kan jag forsätta
Att om Emmas religösa sida berätta
Att när de andra barnen skulle sig konfirmera
Ja då valde Emma att – orintentera!
Fast du är ju döpt i en hage avsedd för får
Och har varit i kyrkan troget varje vår
För att sjunga med stämman ren och sann
En sång som är skriven av Kyrk-Evas man
Har du fler sanningar att avslöja i denna bikt
Kan du snällt fortsätta denna dikt!
Emma:
Min storasyster och riksskald Erika,
det var fasligt vad du började predika
Den som älskade religion i skolan var jag,
Jacobs 12 söner kan jag än idag
Och budorden följer jag blint och strängt,
(Nåja, nio av tio efter att ha tänkt)
Att stjäla är faktiskt nånting jag gjort,
Men jag tar från de rika och sällan nått stort
Ricki:
Aj aj, nu blev det här svårt
Du skriver bra så jag får tänka så hårt
För att få i hop några finurliga rader
Om Långshyttans kyrka och religösa bravader
Trosbekännelsen är något jag kanske borde få in
När Emma åkte troslös i Romme Alpin
Kan dock känna att vi tappat spåret
Att vi gått vilse ut i blåbärssnåret
Jag undrar istället om du någon tur med bönen haft
Har Gud givit dig styrka, har Gud givit dig kraft?
Emma:
Nog blev jag bönhörd, tror Gud var online
Jag är lite snorig men annars helt fine
Till morgondagens lopp jag på startlinjen stå
Tack syster, tack Gud! Jag är lycklig som få
Emma:
Gud giv mig styrka. PS jag har varit i Långshyttans kyrka.
Ricki:
Snälla gud det kan hon väl ändå få, hon spanade ju in två män i trikå!
Emma:
Ja okej då det erkänner jag i ärlighetens rus,
det var två rullskidsbröder som lockade mig till Guds hus.
Men jag sjunger en psalm och jag bedjer en bön,
om jag får gå före i tillfriskningskön.
Ricki:
När vi ändå är inne på sanningar kan jag forsätta
Att om Emmas religösa sida berätta
Att när de andra barnen skulle sig konfirmera
Ja då valde Emma att – orintentera!
Fast du är ju döpt i en hage avsedd för får
Och har varit i kyrkan troget varje vår
För att sjunga med stämman ren och sann
En sång som är skriven av Kyrk-Evas man
Har du fler sanningar att avslöja i denna bikt
Kan du snällt fortsätta denna dikt!
Emma:
Min storasyster och riksskald Erika,
det var fasligt vad du började predika
Den som älskade religion i skolan var jag,
Jacobs 12 söner kan jag än idag
Och budorden följer jag blint och strängt,
(Nåja, nio av tio efter att ha tänkt)
Att stjäla är faktiskt nånting jag gjort,
Men jag tar från de rika och sällan nått stort
Ricki:
Aj aj, nu blev det här svårt
Du skriver bra så jag får tänka så hårt
För att få i hop några finurliga rader
Om Långshyttans kyrka och religösa bravader
Trosbekännelsen är något jag kanske borde få in
När Emma åkte troslös i Romme Alpin
Kan dock känna att vi tappat spåret
Att vi gått vilse ut i blåbärssnåret
Jag undrar istället om du någon tur med bönen haft
Har Gud givit dig styrka, har Gud givit dig kraft?
Emma:
Nog blev jag bönhörd, tror Gud var online
Jag är lite snorig men annars helt fine
Till morgondagens lopp jag på startlinjen stå
Tack syster, tack Gud! Jag är lycklig som få
Norway
We are going to Oslo today. We gonna visit my sister and we stay for the weekend.
Kollade på statistiken för denna blogg och upptäckte att jag hade läsare både i USA och i Hamburg. Undrar vad de får ut av bloggen eftersom det mesta skrivs på svenska? Eller så är det några svenskättlingar som läser. Vill ju inte skrämma bort de få läsare jag har så jag får väl skriva lite på utrikiska då och då.
Oslo var det jag. För att hälsa på Emma Green. Inte hon som har ett VM-brons i höjdhopp utan min lillasyster. Syrran har bott i Norge sedan juni förra året men jag har fortfarande inte varit därpå visit. Skamligt. Men nu är det då dags. Jag har aldrigt varit i Oslo innan trots att Norge varit lite av mitt favoritland genom tiderna. Norge och Canada. Vill ju inte att det skall vara helt olikt Sverige på något sätt. Värme och exotiska djur är inget för mig.
Det fick mig att få upp ögonen för Norge var nog deras skidframgångar på 90-talet. Eller framförallt Björn Dählie. Höll mer på honom än på svenskarna. Kanske inte var så konstigt eftersom hans storhetstid inföll efter Gunde men före Elofsson.
Skrev till och med en dikt om Björn Dählie. En dikt som publicerades i Expressen 1997 i samband med skid-VM i Trondheim. Och som belönades med en "Sport & sånt"-tröja , för er som kommer ihåg Expressens sportbilaga som utkom på söndagar.
VM-festen som kom av sig
Såg fram emot en härlig VM-vecka
och då tar Dählie medalj på varje sträcka
Denna Björn så stor och stark
men ändå född på fiendemark
Kämpar på med guld i blick
blicken inga svenskar fick
Ej lätt att vara svensk i dessa dar
när Dählie är ute i spåren och far
Ett guld kunde vi väl ändå få
för Norge missade ju faktiskt två
Men detta blev Norges stora VM-fest
Det enda Dählie missade var en dalahäst
För fest det blev trots att regnet föll,
norrmännen var glada och flagga i hand de höll
Aldrig får väl dessa människor nog
vandrade ut i Granåsens stora skog
hejande för hejandets skull
när Norge tog sitt sjuttielfte gull...
Det bor en poet inom oss alla...
Kollade på statistiken för denna blogg och upptäckte att jag hade läsare både i USA och i Hamburg. Undrar vad de får ut av bloggen eftersom det mesta skrivs på svenska? Eller så är det några svenskättlingar som läser. Vill ju inte skrämma bort de få läsare jag har så jag får väl skriva lite på utrikiska då och då.
Oslo var det jag. För att hälsa på Emma Green. Inte hon som har ett VM-brons i höjdhopp utan min lillasyster. Syrran har bott i Norge sedan juni förra året men jag har fortfarande inte varit därpå visit. Skamligt. Men nu är det då dags. Jag har aldrigt varit i Oslo innan trots att Norge varit lite av mitt favoritland genom tiderna. Norge och Canada. Vill ju inte att det skall vara helt olikt Sverige på något sätt. Värme och exotiska djur är inget för mig.
Det fick mig att få upp ögonen för Norge var nog deras skidframgångar på 90-talet. Eller framförallt Björn Dählie. Höll mer på honom än på svenskarna. Kanske inte var så konstigt eftersom hans storhetstid inföll efter Gunde men före Elofsson.
Skrev till och med en dikt om Björn Dählie. En dikt som publicerades i Expressen 1997 i samband med skid-VM i Trondheim. Och som belönades med en "Sport & sånt"-tröja , för er som kommer ihåg Expressens sportbilaga som utkom på söndagar.
VM-festen som kom av sig
Såg fram emot en härlig VM-vecka
och då tar Dählie medalj på varje sträcka
Denna Björn så stor och stark
men ändå född på fiendemark
Kämpar på med guld i blick
blicken inga svenskar fick
Ej lätt att vara svensk i dessa dar
när Dählie är ute i spåren och far
Ett guld kunde vi väl ändå få
för Norge missade ju faktiskt två
Men detta blev Norges stora VM-fest
Det enda Dählie missade var en dalahäst
För fest det blev trots att regnet föll,
norrmännen var glada och flagga i hand de höll
Aldrig får väl dessa människor nog
vandrade ut i Granåsens stora skog
hejande för hejandets skull
när Norge tog sitt sjuttielfte gull...
Det bor en poet inom oss alla...
Ett av de smästa
Ett av de sämsta rim jag någonsonsin hört talas om finns i ett konferensrum här på jobbet:
Vill du ha frisk luft i hatten,
tryck då på den röda knappen
Röd lampa lyser en timma
och hindrar din svett att rinna
Pisamt.