ricki

Gymmade lite på RIK-gymmet igår. Kom dit i IBK-overall och IBK-shorts. Det var tydligen helt fel. För när jag satt på cykeln för att värma upp så kom det in en man i 45-årsåldern. Klädd i skinnjacka, Levis-jeans och fotriktiga Ecco-skor. Han kastar av sig skinnpajen och viftar några varv med armarna och lägger sig sedan på bänkpressbänken och pumpar på. Och så fortsätter han, varvet runt på gymmet. Med jeans och en stor fet plånka i bakfickan.

Efter ett tag så kommer det in en annan man som tydligen känner jeans-mannen. De morsar och den nya killen (iförd träningskläder) frågar jeans-killen vad han gör där. Jeans-killen svarar att "jag var ute och gick och så slank jag bara in". Så kan det tydligen gå.

Och som om inte det var nog så km det in en ganska ung kille. Iförd jeans. Såklart. Men så drar han av sig jeansen och under dem har han ett par stora basket-shorts. Han använde alltså jeansen som överdrag. Så kan man tydligen cokså göra.

Jag om någon borde ju inte vara förvånad. Jag har ju en far som tycker att jeans är den ultimata idrottsbyxan:


Sportig släkt i mitten på 80-talet

Idag när jag var på väg hen från djurparken hittade jag Augsburgs spårcentral.  3, 5 och 8 kilometer hade den att erbjuda. Dock erbjöds det inget lyse så jag skyndade mig hon och svidade om till löparstassen. Safeade och tog vagen till spårcentralen och sedan begav jag mig ut på åttakilometersbanan.

Jag vet att jag har klagat på Skatås grusåttan för att den är för flack. Jag lovar att aldrig mer göra det för den kan anses kuperad i jämförelse med Augsburgs åtta. Inte en enda backe på åtta kilometer! Ganska imponerand ehur man lyckas lägga en sådan bana. Fast å andra sidan är hela Augsburg rätt platt.

För övrigt så gratulerar jag IBK till vinsten idag. En viss motståndare ringde efter matchen och avlade rapport.

Det sägs att det är viktigt att tänka på vikten. Helst när man flyger är det viktigt att tänka på vikten. 20+8 kilo tillåter Lufthansa att jag packar med mig. I och för sig är 20+8 kilo ungefär det min kropp tillåter mig att jag packar med mig med tanke på att det är jag själv som måste släpa på packningen. När man ändå har någonslag begränsing gäller det att packa lite snålt.

Så jag gjorde det. Och packade bara med mig en gng träningskläder. Jo, tack. Jag vet att det inte luktar mumma precis när man kränger på sig träningskläderna för femte gången. Men men. Jag skall ju ändå träna själv. I tisdags tog jag mitt första pass här nere och igår var det dags igen. Jag kom hem från jobbet vid sjusnåret och skulle dra på mig träningskläderna som hängde på duschkabinen.

Men det fanns ett problem. Jag hittade bara en strumpa. En stackars träningsstrumpa. Högerstrumpan. Vänsterstrumpan var spårlös. Den gick verkligen inte att finna. Att jag vet att det just var vänsterstrumpan som var försvunnen beror på att jag har sådana där löparstrumpor som är märkta L och R. (L=left=vänster, R=right=höger, så nu är alla med hoppas jag).

Men nu återstår frågan. Hur kan en strumpa bara försvinna på ett hotellrum? Jag är helt säker (100%) på att jag hade båda med mig från löprundan i tisdags. Borde ju märkt om jag tappat vänsterstrumpan efter vägen. Nu var det ju så att det var det enda paret löparstrumpor jag hade med mig (med tanke på vikten) så igår fick jag träna i dubbla giraff-strumpor på vänsterfoten. Och hur gick det? Jo, jag sträckte mig i låret. Nåja, det kanske inte berodde på strumporna. Snarare på kyla och ålder.

Idag har jag köpt nya löparstrumpor. Av märket Nike. För halva priset.

This is the question. Idag går anmälan till Göteborgsvarvet ut. Om man vill vara säker på att få en plats. jag vet inte riktigt hur jag skall göra. Jag hade inte tänkt att springa eftersom min rygg och jag inte är bästisar längre. Men nu när jag skal vara borta från innebandyn en del så borde det vara bra att ha en liten morot. Har fleratimmar på mig att bestämma mig ju.

Har man cykelbyxor. Så enklet är det. Cykelbyxor är mycket praktiska. Om man skall cykla. I ösregn.



När man går på kalas har man däremot kalasbyxor. Men det är en annan story.

   

Lika som bär enligt Emma. Tack för kortet förresten!

Jag har ju ett motto som lyder:
 

"Ta aldrig av dig en sport-BH som inte är svettig!"

Nu har jag en till godo. Igår kom jag i god tid ut till GAK-hallen för att köra lite brottnningsfys med Larry. Kom direkt från jobbet och började packa upp. Till min förstörning upptäckte jag att jag glömt att packa ner en sport-BH. För andra gången i år! För tredje gången i livet! Visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Beslutade mig för att åka hem. Ringde Mangan men han hade glömt telefonen hemma för Sjö svarade. Ringde Berra men han var på Smögen och sådeles inte särskilt intresserad av min BH. Så jag bestämde mig för att träna i vanlig BH, linne och T-shirt. Sonm tyr var hade jag en bra BH och ett bra linne så det funkade hyfsat. Men förhoppningsvis kan jag lära mig något av misstaget.

Men nu får jag ta av mig en osvettig BH någon gång.

Idag skall jag tävla. På hemmaplan. Och då menar jag verkligen hemmaplan. Samlingen är på Stabbetorget och mitt hus är med på kartan.



Risken för jäv är ganska stor, det erkänner jag. Fast det  är ingen riktig tävlig. Utan en ap-tävling. Jag skall tävla i dödskalleapa-klassen. Den har jag aldrig tävlat i förut.

Säsongstart igår. Coopers test. Fast omvänt. Vi sprang 3000 m på tid istället för så långt som möjligt på 12 minuter. Jag sprang på 13.08. Alla mina tider slutar på 08 nu för tiden. Nästa gång på Liseberg skall jag spela på 08 och hoppas på att jag kammar hem storkovan. Tre kilo chips är aldrig fel!

En liten snabb omräkning ger att jag kommit 2740 m meter på 12 minuter om jag hade hållit samma hastighet. MVG enligt Wikipedia!

Inte var dag man får chansen att springa om en kyckling på löprundan!

Jag har varit ute och stavgått. Denna skamfyllda motionsform. Jag känner mig genast minst femton år äldre när jag plockar fram promenadpinnarna. Men farbror doktorn har sagt att det är bra för min axel att stavgå så jag får helt enklet sålla mig till tanterna kring Härlanda tjärn. Mötte en 86:a i vårt herrlag. Han hånlog och mobbade mig.

Jag vill så gärna tro att jag ser lika fräck ut som Per Olofsson gjorde där på myrarna i mitten på 90-talet. Nästa gång är det tights, underställströja, skidhanskar och keps som gäller!

Hamnade på Backaplan idag. Skulle uträtta lite ärenden. Skulle inte alls köpa löpardojjor. Råkade gå inte på Sportex av alla affärer och där stod mina löparskor som jag kollat efter ett bra tag. De hade kostat 1099 och var nu nedsatta till 799 så jag slog till. När jag skrev under kvittot så jag att de bara kostade 599 helt plötsligt, fråga mig inte varför men jag tyckte det var ett riktigt fynd. Och ett riktigt implusköp. Till skillnad från far som funderar i 20 år om han skall köpa en båt. Men nu är den köpt.

Konversation när jag kom till RIK-gymmet idag:

Ricki: Hej! Jag skulle vilja träna
Vaktis: Det går bra
Ricki: Jag skulle vilja byta om också
Vaktis: Privat?
Ricki: Helst..

Nog för att jag råkade duscha oerhört oprivat i Ullared i fredags men någon måtta på blottandet får det väl ändå vara.

Nästa fredag far jag till Ullared. Va? Det här kan väl inte riktigt stämma undrar ni. Ricki har väl aldrigt varit intresserad av att trängas med andra för att handla plastfolie och kaffefilter för en billig summa pengar. Korrekt. Jag skall inte till GeKås. Den uppmärksamme har ju redan insett att nästa fredag är långfredag och surfat in på GeKås hemsida och sett att det är stängt på just långfredagen.



Nä, det blir orientering i Ullared. Jag har nämligen, en inte alltför frekvent, karriär som orienterare. Sedan jag flyttade hemifrån för tio år sedan har jag sprungit två tävlingar. Detta blir min tredje. Tycker man inte skall tävla för ofta. Då kan man tappa suget. Träna är också ganska onödigt. Brukar väl bli en 15-20 kontroller per år. Istället lever jag på gamla meriter. Med betoning på gamla. Jag har nämligen vunnit en tävling i gummistövlar samt slagit Patrik Carnbäck i en spurt. Det kommer man långt på!

På de senaste 21 dagarna har jag inte tränat en endaste gång. Däremot har jag spelat tre matcher. Känner mig lite som Foppa, fast utan fotproblem. Och med en lite mindre uppmärksammad comeback.

Idag var jag tillbaka på RIK-gymmet. Freddan körde hårt med mig så hela jag är som en överkokt Barilla just nu. Vet inte ens om jag orkar sy på maskerad-outfiten. I morgon skall jag dessutom träna med måndagens motståndare. Det är lite så jag jobbar.

Idag går jag på hästliniment. Det märks att man håller på att bli gammal. Det anordnas så sällan travtävlingar för 28-åringar. Det tycker jag är lite tråkigt.

Nu är jag anmäld.