Är detta min släkt?
Emma hittade bilden på http://www.brukshistoriska.se/manadensbilder.htm. Där skall man maila in omman vet vilka som är med på bilden. Nu vill jag ju vara helt säker innan jag säger att det är min släkt. Man vill ju inte riskera att få någon annas släkt på halsen.
Vi skriver historia
Jag tänkte på en sak idag när jag surfade runt bland lite bloggar, samtidigt som jag drack mitt morgonte och åt en Lingon grova med kaviaaar. Jag tänkte hur lätt det måste vara att vara historiker i framtiden och ta reda på hur människorna levde i början på 2000-talet. Varenda kotte lirar ju blogg nuförtiden och det är ingen konst alls att ta reda på hur vi lever, äter, tränar, klär oss och så vidare. (Denna teori bygger på att språket kommer vara hyfsat konstant eller att lexikon bevaras).
Jag menar om vi vill ta reda på hur våra förfäder levde så får vi tolka hällristnningar eller gräva fram benknotor och hur enklet är det? Och risken för misstoklningar är ganska överhängande.
Vad exakt vill personen som gjort denna hällristning säga med den här bilden?
På tal om spärrar
I juli 1987 när jag fick min första stora cykel hade jag nackpärr. Det var dubbel smärta. Först gjorde ju nackspärren ont och sedan var det ju smärtsamt att inte kunna cykla på sin nya cykeln. Sedan har vi mastodontnackspärren som jag ådrog mig i inomhus-DM i fotboll 1993. Jag kunde inte röra huvudet på två veckor och fick ha på mig stödkrage när jag skulle gå och se på LAIK-Sveg i istältet. Vi har även nackspärren jag fick genom att någon hade placerat målet bak och fram i Rosendalshallen 2005 så jag fick det i huvudet när jag skulle plocka ner det. Förra vintern fick jag nackpärr när jag ryckte undan handen lite hastigt då jag kände något mjukt när jag städade under diskbänken. Hamnades hos en ortoped (?) och fick flaxa med armarna som en lite kyckling. Sedan fick jag värktabletter. Det kostade 1130 SEK. Sjukförsäkringen täckte detta. Som tur var.
22 års skräck är över
Tack Svensson!
Jag minns det som igår. Året var 1986 och moster Lippan hade precis kirrat körkortet. Vi skulle ut på roadtrip. Mor och far trodde att vi skulle hamna på typ Furuvik men icke. Vi hamnade på Öland. Mor och far blev mycket förvånade när jag ringde hem från en orange telefonautomat och berättade att vi var på Öland. Och visst var det trevligt att få åka på semester med moster Lippan men tyvärr är det två hemska minnen som lever kvar efter den semstern.
Lippan, tidigt 90-tal
Det första hemska inträffade på campingen. Vi skulle duscha i en sådan där betaldusch. Jag duschade och när jag kom ut ur hytten blev jag helt överfallen av flugor. De svärmade runt mig i massor. Det var rätt scary. De måste ha gillat mitt schampoo. Minns att det var ett gult Wella-schampoo i miniförpackning. (Älskade att organisera min neccesär som barn, kan ha att göra med att jag älskade att sova borta).
Men det värsta med hela resan var besöket på Ölands djurpark. Tror säkert att jag hade jätteskoj i nöjesparken tills jag skulle kolla på själva djuren. Nu har jag ju aldrig varit någon sann djurvän och inte blev det bättre av detta besök när jag fick se en Tarantella för första gången. Det var det värsta jag och min spindelfobi hade upplevt. Jag drömde mardrömmar om denna hemska spindel i många år efter det. Säkert ända in på 90-talet. Men nu kan jag andas ut. Ryktet säger att spindeln mötte sitt öde i form av Svenssons fot i Färjehallen i lördags. Logiken säger ju att det måste vara den spindeln, det kan ju inte finnas två monsterspindlar på Öland!