Wilhellm Konrad
Just nu går jag och väntar på svar. Från doktor Per-Arne. Jag var och röntgade min rygg på Östra i måndags och nu är jag lite nyfiken på om de såg något på plåtarna eller ej.
Egentligen lider jag av sjukhusskräck men just röntgen kan jag tycker är lite spännande. Och skrämmande. Jag vet. Jag gjorde nämligen ett arbete om Wilhelm Konrad Röntgen på gymnasiet. Och herr Röntgen dog av cancer. Tycker det säger en del.
Fick lägga mig ner på en brits och hade röntgenutrustninen i en treaxlig anordning ovanför mig. Även bordet var treaxligt. Lite kaka på kaka kan tyckas. Men jag var ändå med i matchen när det gäller det tekniska. Sedan såg jag en monitor på väggen. Som visade en massa längder uppmätta i milimeter. Först trodde jag att det hade något men själva röntgenstrålingen att göra men jag tyckte det borde ha mätts i nanometer i stället. Kommer ju ihop lite ifrån mitt skolarbete. Dessa värden på väggen ändrades för varje ny postion de lade mig i men jag tänkte att de hade nog optimerat en våglängd för varje typ av bild de skulle ta. Men så reste jag mig upp. Och blev lite besviken. Ovan för dessa längder stod det en liten skylt att det var bordets position. Det var inte lika fräckt.
Annars minns jag just det arbetet mest för att det var det första arbetet vi skulle lämna in på gymnasiet och dessutom skulle det skrivas på dator (ni som är 80- eller 90-talister kanske inet förstår detta men ni andra kan fortsätta läsa). Familjen Green hade ingen dator. Jag fick traska upp till familjen Lind-berg-lund. Och låna deras dator. En Mac. Och det tog tid att skriva mitt arbete. Och inte blev det snyggt heller. Fick inte till marginalerna. Inte ens vänstermarginalen. Sedan kopierade jag bilder ur en bok (med hjälp av en kopiator) och klistarde sedan in bilderna (med riktigt papperslim) i rapporten. Här hade jag varit lite förutseende och försökt lämna några "hål" i texten så bilderna skulle få plats. Kan evetuellet vara det fulaste arbetet som lämnats in på Martin Koch.
Egentligen lider jag av sjukhusskräck men just röntgen kan jag tycker är lite spännande. Och skrämmande. Jag vet. Jag gjorde nämligen ett arbete om Wilhelm Konrad Röntgen på gymnasiet. Och herr Röntgen dog av cancer. Tycker det säger en del.
Fick lägga mig ner på en brits och hade röntgenutrustninen i en treaxlig anordning ovanför mig. Även bordet var treaxligt. Lite kaka på kaka kan tyckas. Men jag var ändå med i matchen när det gäller det tekniska. Sedan såg jag en monitor på väggen. Som visade en massa längder uppmätta i milimeter. Först trodde jag att det hade något men själva röntgenstrålingen att göra men jag tyckte det borde ha mätts i nanometer i stället. Kommer ju ihop lite ifrån mitt skolarbete. Dessa värden på väggen ändrades för varje ny postion de lade mig i men jag tänkte att de hade nog optimerat en våglängd för varje typ av bild de skulle ta. Men så reste jag mig upp. Och blev lite besviken. Ovan för dessa längder stod det en liten skylt att det var bordets position. Det var inte lika fräckt.
Annars minns jag just det arbetet mest för att det var det första arbetet vi skulle lämna in på gymnasiet och dessutom skulle det skrivas på dator (ni som är 80- eller 90-talister kanske inet förstår detta men ni andra kan fortsätta läsa). Familjen Green hade ingen dator. Jag fick traska upp till familjen Lind-berg-lund. Och låna deras dator. En Mac. Och det tog tid att skriva mitt arbete. Och inte blev det snyggt heller. Fick inte till marginalerna. Inte ens vänstermarginalen. Sedan kopierade jag bilder ur en bok (med hjälp av en kopiator) och klistarde sedan in bilderna (med riktigt papperslim) i rapporten. Här hade jag varit lite förutseende och försökt lämna några "hål" i texten så bilderna skulle få plats. Kan evetuellet vara det fulaste arbetet som lämnats in på Martin Koch.
Kommentarer
Trackback