ricki

Idag är det strejk i Augsburg. Busschaffisarna och spårvagnschaffisarna strejkar så all lokaltrafik står still. Typiskt att det skulle ske en dag som denna då jag har en massa tider att passa. Fick helt enklt ta en taxi morses. Jag bor i princip i taxifickan så det var inga problem att få tag i en bil. Jag gick förbi bilen och dörren slängdes upp mot mig. Taxichaffrinnan såg ut att vara från forna DDR och jag vagade inget annat än att hoppa in i bilen. Hon hade lätt platsat i vår personalmatsal. Tycker ända att det ligger en del tankeverksamahet bakom valet av denna strekjkdag. Det är så att det är sportlov i Augsburg denna vecka så skolbarnen kan inte “dra nytta” av denna strejk.

Mer skid-VM. Det är ju trots allt sådana tider för tillfället. Varje gång jag ser namnet Pirjo Muranen (och det är tyvärr alltför ofta) så kan jag inte låta bli att uttala det Purjo Miranen. Undrar om man lider brist på nagot då? Lök kanske?

Så här i skid-VM tider måste jag skämmas lite. För Sverige. Jag har full förståelse att Sverige är ett förhållandevis litet land. Och man kan inte vara bra på allt. Det gör mig inte heller så mycket att Sverige inte uppvisar några större framgångar i landhockey, rugby elle rodel. Men nordisk kombination! Borde vi inte prestera i något som enligt namnet härstammar från vara egna trakter? Ungefär som om ameriknerna inte skulle kunna spela amerikansk fotboll. Bara en lite tanke. En annan tanke. Varför sysslar inte damer med backhopping? Är de helt enkelt smartare än herrarna?

David berättade att det är fest i Österrike också. Och fastan inleds tydligen med fisk. Så jag tänkte att man får ju ta seden dit man kommer så idag skulle jag äta fisk till lunch. När jag kom in i personalmatsalen så luktade det fisk. Jag grabbade åt mig en tallrik med något som såg ut som fiskpinnar modell bredare med remouladsas. Gick vidare till tillbehören och tog en skål med kokt potatis. Mycket nöjd med mina val. Jag skar en bit av “fisken” och tyckte den såg ovanligt vit ut. Jag smakade på den och blev riktigt förvånad. Det var ju inte alls fisk, det var ju fetaost! Så idag har jag ätit panerad fetaost med kokt potatis. En något udda kombination.

Jag har börjat Vasaloppsuppladdningen. Vi skall ju försöka oss på en flytt på lördag och jag har bara ett krav angående den flytten. Att stor-TV:n skall vara inkopplad klockan 07.30 på söndagmorgon. I min uppladdning råkade jag surfa in på Falun-Borlänges hemsida och där kunde man läsa lite info om alla klubbens åkare. Denna info avslutades lite käckt med „De här visste du inte om mig“. Jag kom till Kalle Gräfnings och där står det „De här visste du inte om mig: Varit på bild på mjölkpakten under ett år!“. Där tycker jag att Kalle ljuger. För nu är det så att det ända jag vet om Kalle är att han varit på mjölkpaktet. Så fort jag hör hans namn tänker jag på just mjölk!

Inte vädret alltsa. Det är fortfarande snöblandat regn. För fjärde dagen i rad. Verkar väldigt trendigt med snöblandat regn här nere. Jag har nu fatt förklaringar till detta spektakel som pagar i Augsburg. Det är karneval. Idag är själva avslutningsdagen pa karnevalen. Damerna i personalmatsalen var utklädda idag. De sag ut som äkta dragqueens, men det var nog inte meningen. De ser alltid lite lustiga ut. Fast de pastar att man inte firar sa mycket i Augsburg. Det är tydligen värre i Köln. Och i morgon börjar man fasta. Det hänger alltsa ihop med fettisdagen och Mardi gras. Jag tror dock att jag hoppar bade karnevalsavslutningen och fastan.

Jag har skaffat en ny hobby. I brist pa vänner och internet. Jag lägger patiens. Jag börjar bli riktigt duktigt pa Kungen nu. Funderar att börjar att lägga den pa tid. Fast det är alltid sa jobbigt när man inte persar.

Idag har jag letat efter kanotslalomstadion fran München OS 1972. Den skulle tydligen ligga här i Augsburg. Jag gick och gick. Till slut trodde jag at jag var framme. Men icke. Det var ett vattenkraftverk. Men till slut sa. Da var den där. Kanotslalomstadionen fran OS 1972. Den var rätt fräck. Nu har jag ju i och för sig aldrig sett nagon annan kanotslalomstadion förut. Men här var det full aktivitet i massor av banor.

Nu hade det ju varit lite käckt om jag kunde visa lite bilder men det är lite problematiskt. Jag har ingen sladd med mig till min kamera sajg maste föra över bilderna till datorn och därefter till telefonen. Och just denna dator jag sitter pa idag vill inte ladda upp bilderna

Polsk fetdag i torsdags och i dag är det värsta balunsen i Augsburg. Det är tjo och det är tjim (vad nu detta egentligen betyder). Det är tva musikorkestrar, det är vuxna män i djudräkter och en mystisk pale med en julgran i toppen mitt pa torget. Fraga mig inte varför. Jag vet inte. Jag söker efter en förklaring till detta spektakel. Med ljus och lykta.

Det kanske är sa enkelt att det är Augsburgs svar pa Bruktes dag?

Idag är det fettorsdagen i Polen. Fettorsdagen innebär att man far äta allt som är onyttigt under en hel dag. Jag berättade att pa tisdag är det fettisdagen i Sverige. Sa nu är vi pa jakt efter lite andra nationaliteter, undrar om man kan fa ihop en hel vecka av svullnade?

I helgen har vi varit RickiMartin. Som Elle brukar säga. Liksom som ett artistnamn. Vi hann med en hel del. Bland annat sag vi ett antal utomhusbadanläggningar.



Dock kunde vi inte ga pa Tyska ishockeymuséet. De hade bara öppet mellan 14 och 18. Pa onsdagar. Maj till augusti. Men de hade i alla fall ett Hall of fame. Vi tyckte det kändes en aning överdrivet.



Är man i Tyskland maste man ju äta Schnitzel och dricka öl. Vi gick in pa en pub ochfick öva upp var tyska lite. Det lustiga var att just pa den puben hängde det en tavla med Olof Mellberg och Petter Hansson.



Givetvis hann vi med ett besök pa zoo ocksa.

Har en likadan placering av handtagen pa köksskapan som hemma:



Men här har de safeat ocksa:

Lunchrestaurangen är ganska stor här på KUKA vilket innebär att jag ser en massa människor som jag aldrig förut sett. Det som slår mig att flera av dessa „nya“ människor liknar andra människor jag känner/vet vem de är. Förstår inte hur människor som bor så långt ifrån varandra kan vara så lika? Här på KUKA lunchar bland annat Innebandy-Kari och Volvo-Lars-Ola. I dag stod även Mello-Lasse-Lindh i kön.

Jag tjuvbloggar lite från jobbet igen. Fast egentligen har vi kafferast. Måste få berätta om en dröm jag drömt två nätter i rad. Det har nog aldrig hänt att jag drömt samma typ av dröm mer än en gång. Nu vet jag att det sällan är roligt att läsa om andras drömmar med denna dröm handlar om en lek som skulle kunna lekas på riktigt. Kanske med en del justeringar. Vi kan kalla den spårvagnsbingo. Jag tror den kallades så i drömmen. Man tävlar individuellt fast det skulle kunna göras som en lagtävling också skulle jag kunna tro. Alla tävlande samlas på samma ställe, alla tävlande behöver en kamera. Man får en bingobricka med 3 x 3 rutor (det blir nio rutor för er som inte är så haj på matte). Sedan lottade man liksom ut färger så alla deltagare fick nio färger på sin bingobricka. Man kunde få samma färg flera gånger på sin bricka, det spelade ingen roll. Kommer inte riktigt ihåg hur detta gick till men jag vet att man fick olika färger varje gång. Sedan gällde det att ta en spårvagn med samma färg som man hade på sin bricka. När man tagit en tur med just rätt färg så fick man ta ett kort på hållplatsen och sedan kryssa på sin bricka. Sedan gällde det att fylla sin bricka. Det gick också bra att ta ett kort på något med fäger man saknade på hållplatsen eller ta med sig själva förmalet. Tror jag snattade en citron i drömmen. Fy Ricki. Fy. Jag tror inte man fick stjäla. Det var säkert fusk. När det var som mest spännande i drömmen vaknade jag. Jag tror jag var på Frölunda torg och fick syn på en spårvagn som både var linje 1, 4, 6 och 9. Den vagnen hade genererat manga kryss. Hann dock aldrig kliva på. Surt. Kan tänka mig att denna idé skulle kunna utvecklas lite och sedan genomföras på riktigt.

Är tillbaka i Augsburg igen. Tyvärr saknar mitt nya hotell internet. Annars är det ett bra hotell. Ett lägenhetshotell med dubbelsäng och ett litet kök. Femte vaningen och balkong. Fast hissen är lika gammal som min far. 53 år. Ingen ålder för en far, men för en hiss? Känns i alla fall lite skönt att den är byggd efter kriget. Tur att jag inte har hisskräck. Det kunde man inte ha när man gick på Chalmers. Hissen till „tredje vaning“ stannade på alla ställen utan just på ett våningsplan. Man fick klättra eller kräla ur den gröna hissen. Vet inte om det har något med att vi alltid överbelastade den stackars hissen. Tror det. Annars är det väl sig likt här i Augsburg. Försökte mig på lite backträning igar. Långa backar stod det i träningsprogrammet. Ganska svårt i en relativt platt stad. Hittade ett motlut vid hockeyrinken som det tod 75 sekunder att springa uppför. Det fick duga. På fredag får jag finfrämmat. Martin kommer ner och avlägger visit.