ricki

Då så var man i mål. Eller jag har ju vart i mål sedan kvart-i-sex-tiden igår. Måste ändå säga att det gick bättre än vad jag hade förväntat mig. Dock fick jag pisk av mina två team-mates, som är födda 1990, med tre och en halv minut. Lite surt men all heder åt dem. Kanske bara inse att man börjar bli gammal?

Idag känner jag mig i varje fall gammal. Om nån har några fräscha knän, ljumskar eller magar så är de välkomma att donera dessa till mig. Skicka ett mail så löser vi det praktiska!



För övrigt har jag aldrig i hela mitt liv varit så nära att svimma som ja var i går på vagnen hem. Men någon gång skall ju ändå vara den första. Det tog ju ca 23 år innan jag blödde näsblod för första gången menar jag.

 

Snart är det dags. 15.45 börjar min resa runt Göteborg. Ett meddelande till alla groupies, # 51449 är det som gäller om ni vill följa er idol.

Dock skedde en liten miss i tvättplaneringen. Fick tvätta upp tävlingskläderna för hand i en periodpaus igår.

Nu är det dags för tävling igen. Man kan ju nästan tro att jag blivit tävlingsnarkoman på äldre år. Två tävlingar på två veckor. Om det vill sig riktigt illa slår jag till på ett par nya skor också.

Han hade fått spader. Ibland är det bra att ha föräldrarna 47 mil bort.



För örvigt kan man nästan misstänka att jag sysslar lite med idrott. Städdags.

Hämtat från SAIK:s PM inför lördagens tävling:



Vågar jag tävla? Jag har ju trots allt lidit av vargskräck en gång i tiden. Numera lider jag bara av häckskräck.

Vi har fått nya datorer och skärmar på jobbet. Kollegorna klagar över skärminställningarna. Det är tydligen alldeles för mycket färg. Men jag klagar inte jag är van. Vi har nämligen ett uttryck för detta med för mycket färg, nämligen "Farfar-TV".



Farfar har alltid färgen på fullaste fjutt. Fråga mig inte varför. Jag växte upp utan TV3 men farfar hade den kanalen så när det vankades Hockey-VM eller Champions League slog jag mig ner i den vinröda soffan. Så fort det var ett rött lag som spelade (Ryssland, Canada, Liverpool...) så såg man aldrig numrena på spelarna. Spelarna var som stora röda moln. Jag försökte ibland sänka färgen om farfar lämnade vardagsrummet men så fort han kom tillbaka så var det max-färg igen.

Så jag tycker inte kollegorna skall klaga...

Råkade zappa in på text-tv igår. Blev lite förvånad över att få se att Valbo spelat play off till det allsvenska kvalet. Nu är det inte så att jag kommer från Valbo eller så. Känner faktikst inte en kotte i Valbo. Men det väckte lite gamla kvalminnen.

Misstänker att året var 1997 (kanske plus/minus ett år), jag vet i alla fall att jag gick på gymnasiet. LAIk hockey skulle kvala till gamla division 2 just mot Valbo. Valbo vann första matchen i Långshyttan och sedan var det dags för returmöte i Valbo. På uterink. Supporterbuss anordnades. Minus griskallt. Kring minus 25 grader. Jag pälsade på mig. Som tur var var ju modet lite annorlunda på 90-talet, det var ju liksom att "störst vinner" så jag fick under dubbla fleecetröjor under min gul/blå/röda jacka. Jag har nog aldrig sett så mycket kläder i en och samma buss förut men här var det tre timmar vid uterink som väntade.

Matchen började och det gick inget vidare. Sedan upptäckte jag en sak. Jag frös ju knappt. Jag som alltid haft problem med frusna fossingar sedan skid-VM 1993. Fick nästan knäppa upp jackan. LAIK förlorade matchen och därmed hela kvalet. När jag kom hem och kastade ett öga på termometern så visade den noll grader. Temperaturen hade alltså stigit 25 grader på en fem-sex timmar. Snacka om höjning. Tur att det inte händer oftare, skulle bli så svårt att klä sig då. För att inte tala om att packa!

På tal om Valbo. Och kvalhockey.

Långshyttans AIK 1995


IBF Hedemora 1996/1997


Säters IF 1997


Husby AIK 1998


Långshyttans AIK 1998

Har städat bland gamla kläder på vinden idag och hittat dessa fem träningsoveraller. Den minsta är i storlek large. Så nu till frågan, varför tog jag över huvudet taget med dessa fem träningsoveraller när jag flyttade hemifrån för snart tio år sedan?

Rätt svar belönas med valfri träningsoverall.