Norway
We are going to Oslo today. We gonna visit my sister and we stay for the weekend.
Kollade på statistiken för denna blogg och upptäckte att jag hade läsare både i USA och i Hamburg. Undrar vad de får ut av bloggen eftersom det mesta skrivs på svenska? Eller så är det några svenskättlingar som läser. Vill ju inte skrämma bort de få läsare jag har så jag får väl skriva lite på utrikiska då och då.
Oslo var det jag. För att hälsa på Emma Green. Inte hon som har ett VM-brons i höjdhopp utan min lillasyster. Syrran har bott i Norge sedan juni förra året men jag har fortfarande inte varit därpå visit. Skamligt. Men nu är det då dags. Jag har aldrigt varit i Oslo innan trots att Norge varit lite av mitt favoritland genom tiderna. Norge och Canada. Vill ju inte att det skall vara helt olikt Sverige på något sätt. Värme och exotiska djur är inget för mig.
Det fick mig att få upp ögonen för Norge var nog deras skidframgångar på 90-talet. Eller framförallt Björn Dählie. Höll mer på honom än på svenskarna. Kanske inte var så konstigt eftersom hans storhetstid inföll efter Gunde men före Elofsson.
Skrev till och med en dikt om Björn Dählie. En dikt som publicerades i Expressen 1997 i samband med skid-VM i Trondheim. Och som belönades med en "Sport & sånt"-tröja , för er som kommer ihåg Expressens sportbilaga som utkom på söndagar.
VM-festen som kom av sig
Såg fram emot en härlig VM-vecka
och då tar Dählie medalj på varje sträcka
Denna Björn så stor och stark
men ändå född på fiendemark
Kämpar på med guld i blick
blicken inga svenskar fick
Ej lätt att vara svensk i dessa dar
när Dählie är ute i spåren och far
Ett guld kunde vi väl ändå få
för Norge missade ju faktiskt två
Men detta blev Norges stora VM-fest
Det enda Dählie missade var en dalahäst
För fest det blev trots att regnet föll,
norrmännen var glada och flagga i hand de höll
Aldrig får väl dessa människor nog
vandrade ut i Granåsens stora skog
hejande för hejandets skull
när Norge tog sitt sjuttielfte gull...
Det bor en poet inom oss alla...
Kollade på statistiken för denna blogg och upptäckte att jag hade läsare både i USA och i Hamburg. Undrar vad de får ut av bloggen eftersom det mesta skrivs på svenska? Eller så är det några svenskättlingar som läser. Vill ju inte skrämma bort de få läsare jag har så jag får väl skriva lite på utrikiska då och då.
Oslo var det jag. För att hälsa på Emma Green. Inte hon som har ett VM-brons i höjdhopp utan min lillasyster. Syrran har bott i Norge sedan juni förra året men jag har fortfarande inte varit därpå visit. Skamligt. Men nu är det då dags. Jag har aldrigt varit i Oslo innan trots att Norge varit lite av mitt favoritland genom tiderna. Norge och Canada. Vill ju inte att det skall vara helt olikt Sverige på något sätt. Värme och exotiska djur är inget för mig.
Det fick mig att få upp ögonen för Norge var nog deras skidframgångar på 90-talet. Eller framförallt Björn Dählie. Höll mer på honom än på svenskarna. Kanske inte var så konstigt eftersom hans storhetstid inföll efter Gunde men före Elofsson.
Skrev till och med en dikt om Björn Dählie. En dikt som publicerades i Expressen 1997 i samband med skid-VM i Trondheim. Och som belönades med en "Sport & sånt"-tröja , för er som kommer ihåg Expressens sportbilaga som utkom på söndagar.
VM-festen som kom av sig
Såg fram emot en härlig VM-vecka
och då tar Dählie medalj på varje sträcka
Denna Björn så stor och stark
men ändå född på fiendemark
Kämpar på med guld i blick
blicken inga svenskar fick
Ej lätt att vara svensk i dessa dar
när Dählie är ute i spåren och far
Ett guld kunde vi väl ändå få
för Norge missade ju faktiskt två
Men detta blev Norges stora VM-fest
Det enda Dählie missade var en dalahäst
För fest det blev trots att regnet föll,
norrmännen var glada och flagga i hand de höll
Aldrig får väl dessa människor nog
vandrade ut i Granåsens stora skog
hejande för hejandets skull
när Norge tog sitt sjuttielfte gull...
Det bor en poet inom oss alla...
Kommentarer
Trackback