22 års skräck är över
Tack Svensson!
Jag minns det som igår. Året var 1986 och moster Lippan hade precis kirrat körkortet. Vi skulle ut på roadtrip. Mor och far trodde att vi skulle hamna på typ Furuvik men icke. Vi hamnade på Öland. Mor och far blev mycket förvånade när jag ringde hem från en orange telefonautomat och berättade att vi var på Öland. Och visst var det trevligt att få åka på semester med moster Lippan men tyvärr är det två hemska minnen som lever kvar efter den semstern.
Lippan, tidigt 90-tal
Det första hemska inträffade på campingen. Vi skulle duscha i en sådan där betaldusch. Jag duschade och när jag kom ut ur hytten blev jag helt överfallen av flugor. De svärmade runt mig i massor. Det var rätt scary. De måste ha gillat mitt schampoo. Minns att det var ett gult Wella-schampoo i miniförpackning. (Älskade att organisera min neccesär som barn, kan ha att göra med att jag älskade att sova borta).
Men det värsta med hela resan var besöket på Ölands djurpark. Tror säkert att jag hade jätteskoj i nöjesparken tills jag skulle kolla på själva djuren. Nu har jag ju aldrig varit någon sann djurvän och inte blev det bättre av detta besök när jag fick se en Tarantella för första gången. Det var det värsta jag och min spindelfobi hade upplevt. Jag drömde mardrömmar om denna hemska spindel i många år efter det. Säkert ända in på 90-talet. Men nu kan jag andas ut. Ryktet säger att spindeln mötte sitt öde i form av Svenssons fot i Färjehallen i lördags. Logiken säger ju att det måste vara den spindeln, det kan ju inte finnas två monsterspindlar på Öland!
Haha. Heja Svensson!
Men gud va skönt för dej! Ur allt ont kommer något gott! Ses!