ricki

Hamnade på Backaplan idag. Skulle uträtta lite ärenden. Skulle inte alls köpa löpardojjor. Råkade gå inte på Sportex av alla affärer och där stod mina löparskor som jag kollat efter ett bra tag. De hade kostat 1099 och var nu nedsatta till 799 så jag slog till. När jag skrev under kvittot så jag att de bara kostade 599 helt plötsligt, fråga mig inte varför men jag tyckte det var ett riktigt fynd. Och ett riktigt implusköp. Till skillnad från far som funderar i 20 år om han skall köpa en båt. Men nu är den köpt.

Konversation när jag kom till RIK-gymmet idag:

Ricki: Hej! Jag skulle vilja träna
Vaktis: Det går bra
Ricki: Jag skulle vilja byta om också
Vaktis: Privat?
Ricki: Helst..

Nog för att jag råkade duscha oerhört oprivat i Ullared i fredags men någon måtta på blottandet får det väl ändå vara.

Riktigt arg. Och då menar jag inte saltet på potatisen eller i gröten. Nä, jag menar vägsaltet, detta djävulens påfund.
 


Har aldrig förstått mig på detta med att salta så fort det kommit lite snö. I morse hade vi sju minusgrader och två decimeter snö i Björkekärr. En riktigt vintermorgon med andra ord. Vackert. Men det räckte med att jag kom till Redbergsplatsen så hade de saltat vilket innebär att man får stå i slask och vänta på bussen. Sedan skall det sandas också. Det verkligen strösslas med grus. Som man får halka runt i så fort det blir barmark igen.

Jag undrar bara varför? Är det bara för att jag är för Dalarna som jag inte förstår nyttan med salt och sand på trottoarer, cykebanor och busshållplatser?

Kan det inte få vara vinter när det äntligen är vinter?

Vi har fått nya datorer och skärmar på jobbet. Kollegorna klagar över skärminställningarna. Det är tydligen alldeles för mycket färg. Men jag klagar inte jag är van. Vi har nämligen ett uttryck för detta med för mycket färg, nämligen "Farfar-TV".



Farfar har alltid färgen på fullaste fjutt. Fråga mig inte varför. Jag växte upp utan TV3 men farfar hade den kanalen så när det vankades Hockey-VM eller Champions League slog jag mig ner i den vinröda soffan. Så fort det var ett rött lag som spelade (Ryssland, Canada, Liverpool...) så såg man aldrig numrena på spelarna. Spelarna var som stora röda moln. Jag försökte ibland sänka färgen om farfar lämnade vardagsrummet men så fort han kom tillbaka så var det max-färg igen.

Så jag tycker inte kollegorna skall klaga...

Det började med att jag fick en påskpresent (?) av mor och far. Två värmeljusstakar som såg ut som kycklingar. De hette Kjell sa mor. Hon i affären hade sagt det. Hon om någon borde ju veta.



Sedan hittade jag och Elle en affär som hette Kjell & Company. De tyckte vi var kul. Kjell & Company sålde dock inga kycklingar.

Eftersom jag är svensk så firar jag alla högtider med sill och snaps. Helt enligt traditionen. Fast sill äter jag mellan högtiderna också. Sill äter jag ganska ofta om jag tänker efter.


Förr i tiden kunde man ta sill i salladsbuffén i restaurangen på jobbet men efter nyår så bytte restaurangen ägare och efter detta lyser sillen med sin frånvaro. Hur kunde de? Sill som är så gott och nyttigt!  Dessutom blir man ju som bekant snabb av sill. Idag hade jag stora förhoppningar att sillen skulle göra comeback i buffén, det är ju trots allt skärtorsdag. Men icke. Jag förblir sillös.

På grund av rådande väderlek. Hoppas familjen inte misstycket för mycket. Å andra sidan kan de inte klaga för mycket. De kommer ju ha en hund i packningen.

(Detta inlägg skulle ha publicerat för ca ett dygn sen men då kom jag inte in på bloggen)

Idag gjorde jag debut i vårt division 3-lag. I och med detta har jag spelat i 75% av seriesystemet igår. Bara elitserien fattas. Men det var en lite tveksam debut. Jag fick egentligen inte spela. Jag spelade illegalt. Så vi borde helst inte vinna sa tränaren. Vi tog honom på orden och förlorade med 9-8. För att det inte skulle se helt genomskinligt ut sköt Sjö i stolpen med 20 sekunder kvar. Och om man spelar illegalt vill man ju helst inte synas i matchprotkollet. Glömde denna lilla detalj och gjorde fyra mål och tre ass.



När denna dag ändå hade börjat i kriminalitetens tecken var det lika bra att fortsätta på samma bana. När jag kom hem från matchen gav jag mig ut och pallade påskris. Smög ut i skogen. Kniven i fickan kan ha avslöjat mitt uppsåt. Trodde det skulle vara lätt att palla björkris i Björkekärr men icke. Jag ver dessutom helt fel klädd i klänning och Converse. Skinnjackan var dock ett måste som kriminell. Till slut så lyckades jag kapa några kvistar och nu så skall det pyntas.

Nästa fredag far jag till Ullared. Va? Det här kan väl inte riktigt stämma undrar ni. Ricki har väl aldrigt varit intresserad av att trängas med andra för att handla plastfolie och kaffefilter för en billig summa pengar. Korrekt. Jag skall inte till GeKås. Den uppmärksamme har ju redan insett att nästa fredag är långfredag och surfat in på GeKås hemsida och sett att det är stängt på just långfredagen.



Nä, det blir orientering i Ullared. Jag har nämligen, en inte alltför frekvent, karriär som orienterare. Sedan jag flyttade hemifrån för tio år sedan har jag sprungit två tävlingar. Detta blir min tredje. Tycker man inte skall tävla för ofta. Då kan man tappa suget. Träna är också ganska onödigt. Brukar väl bli en 15-20 kontroller per år. Istället lever jag på gamla meriter. Med betoning på gamla. Jag har nämligen vunnit en tävling i gummistövlar samt slagit Patrik Carnbäck i en spurt. Det kommer man långt på!

Råkade zappa in på text-tv igår. Blev lite förvånad över att få se att Valbo spelat play off till det allsvenska kvalet. Nu är det inte så att jag kommer från Valbo eller så. Känner faktikst inte en kotte i Valbo. Men det väckte lite gamla kvalminnen.

Misstänker att året var 1997 (kanske plus/minus ett år), jag vet i alla fall att jag gick på gymnasiet. LAIk hockey skulle kvala till gamla division 2 just mot Valbo. Valbo vann första matchen i Långshyttan och sedan var det dags för returmöte i Valbo. På uterink. Supporterbuss anordnades. Minus griskallt. Kring minus 25 grader. Jag pälsade på mig. Som tur var var ju modet lite annorlunda på 90-talet, det var ju liksom att "störst vinner" så jag fick under dubbla fleecetröjor under min gul/blå/röda jacka. Jag har nog aldrig sett så mycket kläder i en och samma buss förut men här var det tre timmar vid uterink som väntade.

Matchen började och det gick inget vidare. Sedan upptäckte jag en sak. Jag frös ju knappt. Jag som alltid haft problem med frusna fossingar sedan skid-VM 1993. Fick nästan knäppa upp jackan. LAIK förlorade matchen och därmed hela kvalet. När jag kom hem och kastade ett öga på termometern så visade den noll grader. Temperaturen hade alltså stigit 25 grader på en fem-sex timmar. Snacka om höjning. Tur att det inte händer oftare, skulle bli så svårt att klä sig då. För att inte tala om att packa!

På tal om Valbo. Och kvalhockey.

På de senaste 21 dagarna har jag inte tränat en endaste gång. Däremot har jag spelat tre matcher. Känner mig lite som Foppa, fast utan fotproblem. Och med en lite mindre uppmärksammad comeback.

Idag var jag tillbaka på RIK-gymmet. Freddan körde hårt med mig så hela jag är som en överkokt Barilla just nu. Vet inte ens om jag orkar sy på maskerad-outfiten. I morgon skall jag dessutom träna med måndagens motståndare. Det är lite så jag jobbar.

Efter kvällen korpturningen i innebandy kom jag fram till en sak. Jag skall aldrig bli domare.

Dags att börja sy på maskerad-outfiten till på lördag!

Kommer ni ihåg kålmasken från gymnastiken? Ja, jag trodde väl det. Så här en 20 år senare fick jag för första gången nytta av denna komplicerade rörelse.

Jag står och täcker målvakten. Madde laddar för skott. Bollen kommer emot mig i brösthöjd. Vet inte vart jag skall ta vägen. Jag kastar mig framåt och gör kålmasken precis i det ögonblicket bollen passerar mig. Målvakten ser inte bollen. 6-5 till oss. Slutresultat 8-7 i Göteborsk favör.