På nionde dagen

Återuppstånden från de döda. Jag som trodde att min kamera hade gått hädan på midsommaraftonen. Mina kameror har ju en tendens att göra det. Men denna gången var det inget dödsfall. Det var bara en kraftig linsstukning. Som tur var hade Martin varit med om linsstukningar förut och kunde med en smäll i golvet rädda min stackars kamera.


Nu kan det bildbloggas igen.

Annat än raggsockshockey

I dag när jag var på väg hem efter jobbet så mötte jag en lite kille på gården. Killen hade på sig fotbollsskor och målvaktshandskar. So far, so good. Men i handen höll han ett bordtennisracket. Hmm? Jag kunde ju inte låta bli att undra vad denna lilla kille skulle göra. Kändes lite som Lilla Sportspegelns raggsockshockey kunde slänga sig i väggen.



Nästan jäv

Idag skall jag tävla. På hemmaplan. Och då menar jag verkligen hemmaplan. Samlingen är på Stabbetorget och mitt hus är med på kartan.



Risken för jäv är ganska stor, det erkänner jag. Fast det  är ingen riktig tävlig. Utan en ap-tävling. Jag skall tävla i dödskalleapa-klassen. Den har jag aldrig tävlat i förut.

Slut på hemligheterna

Nu så kan jag blogga igen. Det har varit mycket som har hänt men det har varit hemligt. Det var nämligen så att vi hade möhippa för Sara i lördags.



En intet ont anade Sara trodde hon skulle sitta barnvakt åt kusinbarnen men ack så fel hon hade. Det blev flamenco, picnic, den gamla klassiska leken 110 meter leksakstält, laserdome, dusch, sushi, förfest och utgång istället. Tror den blivande bruden var nöjd med dagen även om hon var lite trött på söndagen.

Men nu är jag alltså tillbaka på sveriges framsida trots lite strul med ett försvunnet tåg igår kväll. Nu skall jag kunna blogga som vanligt ett tag.

Här är ditt kylskåp?



Fanns det inte ett program som hette så? Eller har jag drömt det?

Skåningar ger mig prestationsångest

Jag är ju född och uppvuxen i Dalarna. Det var inte ofta man pratade med någon som inte var från Dalarna. De få gånger det hände var väl om det var någon Hoforsbo som hade förvirrat sig över länsgränsen. Att man skulle komma i samspråk med någon från Skåne existerade liksom inte under min uppväxt.


Skåne var en sådan där konstig dialekt på vilken man kunde göra narr av folk. Och har ju inte blivit bättre med åren genom Hipp hipp och Johan Glans med mera. Skånska har för mig blivit ett riktigt komik-språk. Och detta ger mig problem i vardagen fö rså fort jag träffar på någon som pratar Skånska så tror jag att jag är med i parlamentet eller Kvartet skatan och tror därmed att jag måste leverera skämt på löpande band.


Som i fredags till exempel. Jag och Elin var ute och drack lite vin. Rosé för att vara exakt. Då kommer det fram en skåning som låter precis som Johan Glans (jag lovar) och frågar vad vi dricker. Rosé svarar Elin. Från vilket land frågar skåningen (som låter precis som Johan Glans), ingen aning svarar Elin men jag skulle gissa på Spaninen. Skåningen (som låter precis som Johan Glans), vänder sig mot mig och frågar, vilket land tror du? Utlandet svarar jag. Borde förstås insett att man inte borde dra göteborgsskämt med skåningar. Skåningen (som lät precis som Johan Glans) gick.


More than a game

I morgon smäller det. Årets händelse kanske? Jag tror jag faktikst rankar fotbolls-EM lite högre än OS. Men det är ju jag det. Tycker framför allt att det skall bli kul att se Spanien och Portugal. Tyvärr missar jag ju Sverige -Spanien eftersom jag skall iväg på en "hemlig aktivitet" just den kvällen.

image115

Youtubar lite och blir lite nostalgisk när jag tänker tillbaka på gamla EM. Mitt första riktiga EM var 1992. Jag slutade sexan i EM-tröja och sov i lekstugan hela sommaren. Sen föddes Elle. Tror nog att EM 1992 är mitt favorit-EM trots allt. Danmark halkade in på ett bananskal och vann hela tillställningen. Ryssland tävlade under namnet OSS och hade konstig flagga. Brolin, den lille spjuvern, gjorde succé. Idrottsparken i Norrköpning var EM-arena (!!!). Janne Eriksson gjorde nickmål som aldrig förr. Jag skrev alla namnen i den svenska truppen på min fotbolls jag fick på Kicks fotbollsskola (jag har kvar t-shirten än). Jag var nästan lika duktig på alla laguppställningarna som självaste Andreas Palmborg. Men när jag tänker tillbaka på EM 1992 är det just lekstugan jag tänker på.


Tänker jag på EM 1996 så är det Kroatien det första jag tänker på. Tyckte de lirade kul fotboll. Även Tjeckien och Poborsky minns jag väl. EM 2000 har jag ganska vaga minnen av. Minns att jag jobbade på Erasteel och att vi hade en TV på jobbet. Och att Sverige spelade dåligt. Och att Franrike vann. Och att jag och syrran åkte ner innan finalen till ICA Mathyttan och handlade chips, dipoch Fanta. Första gången jag kommer ihåg att syrran planerade att se en fotbollsmatch. Senaste EM, 2004 kommer jag ihåg lite bättre. Minns att jag var usel på att tippa. Av 31 matcher satte jag endast ett resultat mest beroende på att jag vägrade tro på Grekland vilket skulle visa sig vara ett stort misstag. Dock måste jag erkänna att jag inte kommer ihåg ett enda namn på någon i den grekiska truppen så här fyra år senare.Föll för Torres och gillade Portugal. Det var EM:et då vi skulle spela oavgjort mot Danmark. Och gjorde det. Zlatan klackade. Och Mellberg missade.



Like a rollercoaster

image114

Förra veckan kan nästan liknas vid Balder så många vändingar som den tog. Men nu har jag klarat av uppförsbacken så nu förväntar jag mig att det går utför i cirka 70 graders lutning.

För er som undrar har jag haft en kanonhelg i sommarvärmen där uttrycket "ingen grill utan eld" myntades.